Kullaviks Badhus – en historieskrivning i samband med 100-årsjubiléet
I slutet av 1800 talet – ja, det är längesen – började göteborgare få upp ögonen för Kullavik och byggde sommarhus och därmed blev begreppet sommargäster en accepterad benämning på familjer som flyttade till Säröbanan från storstaden under den varma perioden av året.
Förutom de som köpte mark för att bygga eget hyrde den fasta befolkningen ut sina hus för att sommartid flytta till en lillstuga på tomten. Bland dåtidens sommargäster kan nämnas Einar Gundersen, som hade hus där Kullaviks Båtvarv nu ligger, samt Mauritz Svensson vars röda hus finns kvar på Häckvägen. Under denna period gick båtar från Göteborg till Kullavik och resan kostade 50 öre och 1903 startade tågtrafiken – Säröbanan – från staden till Släp/Särö.
En medlem i Säröbanans styrelse, köpmannen Thunell som hade eget hus på Kullavik – Thunellska villan – var den drivande kraften för uppförande av ett badhus i Kullavik och 1905 blev anläggningen klar. Den placerades ungefär vid vattnet där KKKKs klubbhus nu ligger och blev början till en badort som utvecklades med tångbad och massage.
Under 30-talet och framåt kunde kvinnor och män njuta av varma saltvattensbad med havstång som hämtades från öarna utanför Kullavik.
Cissi – efternamn okänt – och Rolf Sjöstrand var två bland dem som utövade den ädla massagekonsten i det gula badhuset som innehöll två solgårdar och hytter för omklädning.
Från början ingick såväl den då lilla hamnen som badhuset i Kullens Badhusaktiebolag och i årsberättelsen från 1938 anges kostnader för ”badet, bryggor, slip och båthus samt diverse” till kr 3.040:56.
Vinsten för detta år blev kr 303:44 och aktiekapitalet uppgick till kr 23.500.
Vid bolagstämmor 1953 beslöts om en nyemission på kr 36.500 med sikte på en genomgripande modernisering av anläggningarna och viss nyanskaffning av inventarier.
Medel för emission kom från båtägare och badare i Kullavik och bolagets ordförande Johan Ramberg, gick under sin semester runt i stugorna och samlade in pengar tills hela den avsedda summan var erlagd. Därmed ökade aktiekapitalet till kr 60.000.
Fler sommargäster skaffade båtar och kravet på underhåll av befintliga bryggor ökade för varje år och 1961 överläts hamnen med badhus till Särö kommun och bolagets namn ändrades till AB Kullaviks Havsbad.
När Särö kommun under senare delen av 60-talet beslutade om en utbyggnad av hamnen med bland annat den långa piren, visade det sig att det gamla badhusets placering var olämplig ur badsynpunkt och huset revs 1975-76.
Efter mycket diskussion åtog sig kommunen att uppföra ett nytt badhus på annan plats och drivkrafterna för planering och åtgärder beträffande den nya anläggningen var liksom tidigare Berndt Olsson och Bertil Halvor som med stor frenesi arbetade med berörda myndigheter med flera.
Det gamla gula badhuset hade under 50-talet försetts med ett mindre bastuutrymme och med detta för ögonen ansåg de två entusiasterna Berndt och Bertil att det nya huset skulle ha en tonvikt på bastubad.
Det nu befintliga badhuset uppfördes således på kommunens bekostnad och i slutet av 1977 stod anläggningen klar, huset ritades av kullavikaren Björn Wetterlund och Berndt Olsson har under många år varit ett språkrör mellan badarna och kommunen, för att hålla anläggningen i gott skick.
Efter att Kungsbacka kommun 1999, erbjudit samtliga fritidsbåtshamnar till försäljning blev Kullaviks Hamn uppköpt av en ekonomisk förening vilken i sin tur sålde badhuset till en bildad ideell förening – Kullaviks Havsbastuförening – år 2000 med Berndt Olsson som ordförande.
Arbetet med olika förbättringar har fortgått men 2005 drabbades vi av stormen ”Gudrun” vilket innebar att badhuset fick stänga för reparationer under 4 veckor.
Nedtecknat av Berndt Olsson och Bengt Schalin och styrelsen tackar även Åke Bourghardt, Josef Broberg och Bengt Albrektsson
med flera för värdefull information.
Nuvarande bastubyggnad 30 år – 2007
För trettio år sedan uppfördes bastubyggnaden i Kullaviks hamn och invigningen ägde rum den 15 oktober 1977. Efter beslut i Särö kommun – från 1961 ägare av hamnen – att bygga ut hamnen med en pir och ytterligare bryggor, påbörjades i slutat av 60-talet planerade arbeten. Den gamla hamnen var helt öppen mot havet och ett stort antal större segel och motorbåtar låg förankrade ute i viken och det var därför naturligt att en pir skulle byggas som skydd för båtar och bryggor mot havets stormar.
Piren tillkom till stor del genom att sprängsten från nybyggnation i Kullavik tippades i havet och 1969 kunde man se att den planerade längden av piren hade rest sig en bit över vattennivån. Detta år utbröt emellertid en kraftig höststorm som höjde vattnet så mycket att de redan utplacerade bryggpontonerna draggade och en del båtar skadades.
Detta var naturligtvis ingen bra början men mer arbete återstod och piren nu i sanning motiverad fick så småningom den höjd som fordrades för att ge skydd för bryggorna inne i viken.
Med ovanstående som bakgrund blev badhusfrågan aktuell då det gula badhuset innanför den nya piren inte var lämpligt för kallbad. Dessutom skulle marken disponeras som kajområde.
Kommunen hade givit löfte om en utflyttning av badhuset utanför vågbrytaren och medel anslogs för att uppföra en ny byggnad. En arkitekt från orten fick uppdrag att rita badhuset med bastu och efter godkännande av kommunen anlitades en byggmästare – också från orten – att uppföra huset, som även skulle inrymma ett hamnkontor. Kostnaden för hela byggnaden blev 475.000 kronor varav badhusdelen belöpte sig till 375.000 kronor. Det kan tilläggas att Kullaviks Havsbad AB, som likviderades, bidrog med 30.000 kronor.
Allt var frid och fröjd med abonnemang för bastu och kallbad och entusiaster hade kontakt med kommunen angående de åtgärder som fordrades för skötseln av anläggningen. Vid invigningstalet för bastun den 15 oktober som hölls av kommunstyrelsens ordförande så nämndes det berömda draperiet mellan herr och damavdelningen, då han avslöjade att från herrsidan går det alldeles utmärkt att se in på damernas del men inte vice versa, något som gäller än idag.
År 1999 meddelade kommunen att de önskade sälja Kullaviks hamn vilket gav upphov till anbud som slutade med försäljning till Kullaviks Hamn Ekonomisk Förening för 10 miljoner kronor. KHEF önskade inte förvalta bastun och efter förhandlingar med den tidigare bildade Kullaviks Havsbastuförening köptes anläggningen av badintressenterna för 390.000 kronor med övertagande den 1 januari 2002. Medlemsantalet har ökat med åren och är idag ca 450 medlemmar. Trots bastuns utsatta läge har inga allvarliga incidenter inträffat men i januari 2005 slog stormen Gudrun till och förorsakade skador på fasaden mot havet och däcken. Snabba åtgärder vidtogs och efter cirka en månad var huset i användbart skick tack vare en byggfirma på orten. Kostnaden på cirka 215.000 kronor täcktes av försäkringen efter ett mindre självriskavdrag.
Vissa förbättringar har utförts under årens lopp och damavdelningen har under detta år genomgått en särskild förbättring. Planer finns om att genomföra fler motiverade förändringar som föreslagits av styrelsen.
Lite fakta om nuvarande bastun.
Arkitekt: Björn Wetterlund
Byggmästare: Torsten Johansson
Byggare: Bröderna Bräder Bygg AB
Entusiaster: Josef Broberg, Bertil Halvor och
Berndt Olsson som skrivit tillsammans med Bengt Schalin.
Kullavik oktober 2007
Styrelsen tackar Berndt Olsson och Bengt Schalin för denna återblick.